Jag tror inte det finns någon som inte vill ha en snabb vikt nedgång,
men att snabbt gå ned i vikt, är det verkligen något att rekommendera i det långa loppet?
Jag tror att en långsam vikt nedgång är det bästa och det mest hälsosammaste.
Att man lär sig att äta rätt och hur jag ska äta för att jag ska få den rätta inställningen till kost.
Det har tagit ganska lång tid att gå upp alla dessa kilon, och jag tror att det måste få ta tid att gå ned dem också, så att man kan "cementera" de nya vanorna så att det än igen inte blir en viktuppgång... :(
Men jag kan inte sticka under stolen att jag skulle vilja gå ned alla 40 kg på en kafferast...
Det skulle vara drömmen!
Efter sista bäbisen föddes 1998 så bestämde jag mig att gå ned i vikt.
Jag gick ned massor och hamnade på behagliga 56 kilo.
Trivdes som fisken i vattnet och höll vikten tills 2004 då jag sakta och försiktigt gick upp, upp, upp.
Det som är så sorgligt är att varje gång jag ställde mig på vågen tänkte jag
"äsch 4 kg, det går jag ned på 2 veckor, det är ingen fara"
4 kg blev snabbt till 8 kg och sedan slutade jag väga mig.
Jag tänkte
"jag har ju gått ned så mycket, jag kan göra det igen"
Farliga tankar!
Nu med facit i hand skulle jag inte ha kastat bort den otroliga prestation som jag hade åstadkommit.
Jag skulle ha bromsat redan vid 2 kg, och vid fyra kg skulle jag ha ställt ned båda fötterna!
Jag ska inte ha så bråttom denna gång med att gå ned, det får ta sin tid och jag ska skaffa mig nya vanor.
Inte direkt att jag är en sådan som sitter och vräker i mig godis varje dag, det är snarare så att jag gärna äter massor med god mat och inte alls rör mig.
Jag måste lära mig att äta rätt mängd, att ha det som en vana att motionera och röra på mig.
Hur tänker ni?
Efter sista bäbisen föddes 1998 så bestämde jag mig att gå ned i vikt.
Jag gick ned massor och hamnade på behagliga 56 kilo.
Trivdes som fisken i vattnet och höll vikten tills 2004 då jag sakta och försiktigt gick upp, upp, upp.
Det som är så sorgligt är att varje gång jag ställde mig på vågen tänkte jag
"äsch 4 kg, det går jag ned på 2 veckor, det är ingen fara"
4 kg blev snabbt till 8 kg och sedan slutade jag väga mig.
Jag tänkte
"jag har ju gått ned så mycket, jag kan göra det igen"
Farliga tankar!
Nu med facit i hand skulle jag inte ha kastat bort den otroliga prestation som jag hade åstadkommit.
Jag skulle ha bromsat redan vid 2 kg, och vid fyra kg skulle jag ha ställt ned båda fötterna!
Jag ska inte ha så bråttom denna gång med att gå ned, det får ta sin tid och jag ska skaffa mig nya vanor.
Inte direkt att jag är en sådan som sitter och vräker i mig godis varje dag, det är snarare så att jag gärna äter massor med god mat och inte alls rör mig.
Jag måste lära mig att äta rätt mängd, att ha det som en vana att motionera och röra på mig.
Hur tänker ni?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar